Stjärnans liv och död

Nebulosa:
 Är ett sorts gasmoln, det vanligaste gaserna som finns i nebulosa än helium och väte. Det finns två stycken nebulosor, ljusa och mörka. Emissionsnebulosan är en utav det mest vanligaste nebulosorna, dom ljusa nebulosorna består utav het joniserad gas som har ett eget sorts ljus och den är röd i färgen. En emissionsnebulosa där det pågår en massa stjärnbildning heter idag Orionnebulosan. Det finns en nebulosa som har en blå färg och heter reflextionsnebulosa. Dessa nebulosor reflekterar ljus från en närbelägna stjärnor (som månen reflekterar solens ljus). Mörka nebulosor sänder inte ut något eget ljus, det måste finnas stjärnor eller gas bakom. Man ser den som ett mörkt område himlen.

Röd jätte:

 En röd jätte är en stor stjärna som lyser en brandgul / röd färg. En röd jättestjärna är en gammal stjärna som hål
ler på att dö. Man tror att solen så småningom kommer att bli en röd jättestjärna. Den kommer att växa till en kraftig storlek och då kommer den samtidigt att bli svalare än den är idag, efter en tid så kommer det yttre lagret att lossna och segla iväg i rymden. Det som finns kvar efter att denna stora röda jättestjärnan dör då bildas allt det som är kvar efter den röda jättestjärnan att bildas till en lite vit dvärgstjärna som kommer att svalna långsamt och bli ett kallt klot.

Supernova:

En supernova är en stjärna som exploderar, mest tunga stjärnor blir supernovor. I vissa fall så kan en dubbelstjärna och bli en supernova. Supernovor blossar upp mycket häftigare och lyser starkare än en hel galax med miljarder vanliga stjärnor och bleknar sedan efter flera månader. Många tunga stjärnor faller till slut ihop om dom inte har kärnenergi, om dom inte har mycket kärnenergi kvar, under sin egen tyngd. Är inte stjärnorna stabila så kastas stora delar utav stjärnan ut i rymden och kan då bli till en neutronstjärna. Neutronstjärnor består utav atompartiklar och dessa atompartiklar är oerhört tätt packat, det kan också bli kvar ett svart hål. En vit dvärgstjärna och en annan stjärna kan bilda en dubbelstjärna och då tar den vita dvärgstjärnan och samlar gas från sin granne. Den vita dvärgstjärnan är inte stabil när den blir för tung. Den energin som kommer loss från supernovaexplosionen kan bygga upp tunga grundämnen, som guld och järn. Vanliga stjärnor som solen kan också skicka ut tunga ämnen som sprids i rymden. Dom ämnena som sprids i rymden kan med tiden bilda planeter och många nya stjärnor.

Svart hål:

Svarta hålet i rymden har speciella egenskaper. Ett svart hål sänder inte ut något ljus alls, det märks genom graveditionen. Det som är tungt ger upphov till gravedition. Man kan säga att om en klump materia packas tätt så kan tyngdkraften på ytan blir så stor att ingenting kommer att komma loss från klumpen. Om all materia i rymden samlas i en punkt så hade det tillslut blivit ett svart hål. Det finns vissa saken i naturen som motverkar graveditionen och därför blir det inte ett svart hål. I en vanlig stjärna så finns det en gas som solen trycker och spänner ut, den kommer inte att utvecklas till det svarta hålet. Det svarta hålet kan bildas när många och mycket tunga stjärnor har förbrukat för mycket kärnenergi. Stjärnans innersta kärna kollapsar så finns det inget som stoppar dess fall in mot centrum. Ett svart hål släpper inte ut något ljus eller någon annan signal. Kommer det någonting innanför denna gränsen så kommer det inte att komma ut sen, den gränsen kallas för händelsehorisonten.

Vit dvärg:
Det är en stjärna som är döende och kan inte omvandla någon energi och därför blir den svalare och svalare. När en stjärna blir gamla utvidga de sig och driver all deras gas ut i rymden. Det kan gå långsamt eller snabbt det beror på hur stora de är. Det som blir kvar är en rest i centrum. Hos vissa stjärnor blir denna rest en vit dvärg, vita dvärgar lyser vitt.




Svart dvärg: 

Är en himlakropp som tar dom mörka resterna utav en död vit dvärgstjärna som har svalnat efter en mycket lång tid.